Förlossningsberättelse
Den 26 April 07:40 vaknar jag ur min skönhetssömn och känner mig lagom blöt mellan benen.
Funderar på om jag pissat ner mig eller om jag kan ha haft turen att vatten har börjat skvätta ut.
Rester på mig och inser att jag inte pissat ner mig. För nu rinner det längst benen på mig.
Underbar känsla, men ändå inte :) Går in på toaletten och droppar ner golvet hela vägen dit.
Gör det jag ska på toa och ringer till min man som befinner sig på jobbet en timmes resväg bort.
Då jag haft snabba förlossningar innan så var det lika bra att ringa på en gång.
Då jag gjort det så ringer jag och väcker min syster och ber henne att komma hit så hon kan passa barnen när det väl blir dags för oss att åka.
Jag sätter mig i soffan på en handduk och med en ihopvecklad handduk mellan benen.
Loggar in på fisboken och pratar lite med folket som befinner sig online. Går sen och sätter på kaffe och gör frukost. Vattnet fortsätter att droppilera lite överallt. Efter mig går katten och försöker gräva ner pölarna haha.
Sen ringer jag förlossningen och berättar läget. Då mina värkar inte startat utan jag känner mig mest konstig så säger hon att jag själv får bestämma när jag anser att vi ska åka in. Med tanke då på att de andra två förlossningarna gått fort efter vattenavgång.
Då jag hatar sjukhus vill jag inte dit för tidigt heller så.
Syrran dimper in här vid 8:30 och karln min kommer strax därefter.
Jag går omkring och fortsätter skvätta. Packar färdigt min väska, ja jag är lite sen med sånt.
Får för mig att städa lite också. Börjar rensa undan bebiskläder som legat på klädstrecket i sovrummet i ett par veckor. viker ihop och har mig.
strax efter 10:30 tycker jag att karln och jag åtminstone kan åka in till Kristianstad och gå omkring där istället.
Går in på Kap Ahl innan och köper en amningsbh och sen till apoteket för att köpa lite krims krams. Sen åker vi.
Känner i bilen att värkarna börjar lite smått. Woho. Men de är inte så ofta som jag hade hoppats på.var 4e minut ungefär.
När vi kommer till Kristianstad känner jag att jag inte har någon större lust att gå på stan så vi kör till sjukhuset och ställer bilen där. Då jag hade tokigt begär på halstabletter så bestämde vi oss för att gå till Maxi som ligger en liten bit därifrån. Känner att värkarna börjar starta lite mer. Måste stanna vid varje värk och pusta lite. Skrattar halvt ihjäl mig när det börjar forsa vatten. Går igenom byxorna med. Haha. Jaja finns inte så mycket att göra åt det :) Fortsätter att gå men jag kommer fram till att jag pallar inte att gå till Maxi så vi tar macken som ligger precis innan. Köper det vi vill ha och går sen tillbaka.
När vi åkt upp till förlossningen så kommer jag på att vi glömt väskan i bilen så karln får gå och hämta den.
12:00 blir jag inskriven. Vecka 38+3 var jag i då.
Öppen 2 cm visar det sig vid 13:00. Fy fan vilken besvikelse. Det är ju ingenting!
13:30 Sätter bm akupunkturnålar i min rygg, då all min smärta sätter sig där. Inte kul alls.
14:30 så rinner vattnet fortfarande. Jävla skillnad sen senast då allt kom ut på en gång. Hellre det än att känna att man pissar ner sig varje minut. Mina värkar känns knappt längre då nålarna tar bort den mesta smärtan i ryggen.
Känns bara som att jag vill åka hem istället för att vandra omkring som en uppstoppad and i det lilla rummet.
BM säger att hon ska prata med deras läkare och se vad som ska göras. Hon säger att jag nog kommer att bli uppflyttad till BB tills värkarna börjar komma ordentligt.
Läkaren tycker att jag kan få åka hem med BM säger nej till det då jag haft snabba förlossningar innan. Och det är ändå 30 minuters resväg in.
Känns bra värdelöst att åka upp till BB. Alla vet ju vad som finns där. Bebisar. Som inte ligger i sin mors mage. Utan dom ligger på rummen och skriker.
15:41 kommer jag iallafall upp till BB. Akupunkturen börjar släppa så nu känner jag värkarna igen men dom är så fjuttiga tänkte jag. Gubben får åka hem och äta och så. Inte så kul för honom att sitta där och glo. Jag tänkte att jag skulle passa på att sova lite. Vem vet när det lilla livet hade tänkt att komma ut, så bara att passa på att sova.
De snälla änglarna på BB säger åt mig att sova och så kommer de in med middag till mig 16:30.
Jag lägger mig ner. Ja mycket sova blev det inte. Ingen alls.
För så fort alla lämnat rummet och jag låg där och hörde småbebisar överallt så börjar mina värkar komma och den jävla smärtan är olidlig. Ligger och håller kramaktigt i sängen varje gång de kommer.Jag ligger och stirrar på klockan i 50 minuter, värkar var 3e. Efter de 50 minutrarna får jag nog och ringer på larmklockan.
En snäll människa kommer och undersöker för att se om jag öppnat mig mer. 4 cm. Löjligt tänker jag.
De skickar ner mig igen iallafall då som sagt det gått fort innan. Det står så ofta i mina papper ska jag tillägga haha därför jag upprepar mig :)
De snälla människorna på BB ringer till min karl.
Jag skickas ner igen till förlossningen. På vägen ner haffar de snälla människorna min matbricka så den får jag med mig ner. Kommer ner till förlossningen och BM säger åt mig att äta o lugn och ro så kommer hon till mig igen om 10 minuter. Jaha, ska jag äta i "lugn och ro" i 10 minuter. Med värkar var 2-3. Jag fick slaffsa i mig maten, kramaktigt hålla mig i sängen när värkarna kom. Sätta mig upp igen och fortsätta slaffsa.
God soppa var det iallafall. Väldigt god. Stark Mexicana eller nåt sånt.
Ja sen kommer BM igen och samtidigt kommer min underbara karl tillbaka.
BM frågar om jag vill ha lustgas. Nope inte en chans. Jag mår bara illa.
Hon frågar om jag skulle vilja prova ett annat alternativ. Kvaddlar. De sprutar in sterilt vatten under huden på 4 olika ställen på ryggen och nedre delen av magen. Då dessa gör förbenat ont, enligt BM så väljer hon att ha en annan med sig så de är två som gör det, så det går fortare. Plus att de sprutar in det mitt i en värk.
Ja visst gjorde det lite ondare men det sved mest.
De på ryggen hjälpte men bullshit att det hjälpte i magen. Nej nej. Snarare tvärtom då smärtan blev mer koncentrerad på en mindre yta. Så de skitet kunde jag sluppit.
Ja där ligger jag iallafall och för beröm för att jag är så duktig. Kändes som att jag kunde kontrollera saker och ting mycket bättre denna gången än de andra två. Jag försvann in i mig själv på nå sätt. Vi lyssnade på radion, Rix FM. Så under varje värk sjöng jag med i texten på den låten som spelades. Nej för fan jag sjöng inte högt utan i mitt huvud :)
BM går iväg ett tag och så helt plötsligt så känner jag att nu jävlar är det någonting som är på väg ut.
Panikartat får jag tag i larmet och BM kommer in.
"Nu är det nog dags" säger jag. Hon kör in näven och ja visst, jag är helt plötsligt öppen helt. Skill att öppnas från 4 till 10 cm på 1½ timme. Eller snarare tur :)
BM kopplar på den saken på bebisens huvud och står och trixar med dessa kablar när jag börjar känna att nu jävlar skiter jag antingen ner mig eller så är det en bebis på väg ut.
Gubben ser ett huvud sticka ut, och han tror att det kommer åka tillbaka igen, men nä det forstätter komma ut.
BM ställer sig i startposition och sen säger det plopp och prinsessan är ute!
18:09 börjar mina krystvärkar. 18:12 föddes ♥My♥. 49 cm lång och vägde 3120 gram.
Hon hade navelsträngen lindad ett varv runt halsen och ett varv runt överkroppen. Men det löstes loss lätt sa BM till mig. Hon gjorde det direkt innan hon kom ut helt.
Jag sprack lite men inte så pass mycket så jag slapp sys. Woho!
Ammade prinsessan och pussades massor. Sen hoppade jag in i duschen. Fasen så skönt det var.
Hur namnet My uppstod? Ja medans jag var i duschen så gosade pappa med sin dotter. Han tittade på henne och My var det första som ploppade upp. Så My fick det bli :) Och det passar så bra på henne!
Nu tänkte vi att äntligen så kan man få komma upp till BB. Men nä, prinsessan visade sig ha för låg kroppstemperatur så hon fick ligga inlindad i filtar och försöka få upp värmen. Men den sjönk iallafall. Så det fick bli hud mot hud och massa varma filtar. Jag svettades men hennes kroppstemperatur sjönk.
20:10 ungefär: 36.4. Minsta de kan acceptera är 36.5
20.38: 36.1
21:00 35.9
21:15 var den uppe i 36.5.
Ja jag har ju glömt att skriva att då navelsträngen var runt halsen på henne så var hon rätt blå i ansiktet när hon föddes. Den färgen satt i sig ett tag. Såg ut som en smurf, lilla gumman.
21:15 Har de skrivit såhär: Flickan något stasad över huvudet, färgen har blivit bättre efter förlossningen. Huv ut ca 20 sek innan nästa värk. Navelsträngens omslingring trolig orsak.
så det innebär då alltså att min kropp var tillräckligt smart så hon fortsatte att komma ut även fast jag inte låg och krysta. "klappar kroppen och tackar".
23:15 Får vi ÄNTLIGEN komma upp till BB. Trött som en nyförlöst kvinna är jag. Karln åkte hem då vi fick besked att jag skulle få rullas upp. Stackarn trötter och ville sova.
Morgonen efter så kommer en snäll männsiska in. Lisa heter hon. Jag frågar när läkaren kommer och hon frågar mig " vill du hem redan?" "hoho jaja säger jag" :)
8:30 var detta. Jag käka frukost och strax efter 09:00 kommer karln tillbaka till oss. Precis i samma sekund som det är vår tur att få träffa barnläkaren. Prinsessan mår prima och äntligen skulle vi få åka hem.
Tji fick jag. Då jag är Rh negativ så innebär det blodprov på prinsessans blod från navelsträngen. Och de skulle göras på eftermiddan! Men Lisa lovar att försöka skynda på det hela.
13:00 ungefär tittar hon in och säger att vi kan åka hem. Testerna var bra och jag slapp få spruta i röven denna gången. Woho.
Men vart är mina skor! dom är borta! För i helvete! när ska vi få åka heeeeeem?
Vi letar överallt men nej, inga skor. Gubben får gå ned till förlossningen och fråga dom ifall skorna är kvar där. Under tiden han är där så får jag för mig att titta under min säng. Och vad ser jag, två sulor, i MITTEN av sängen, UNDER madrassen. Idioten som lagt dem där kunde väl fan ha sagt det?
Ja iallafall. Jag tar alla mina saker i ena handen och prinsessan liggandes i sin bilstol i den andra och sätter oss ute vid hissarna och väntar på mannen i vårt liv.
Han kommer och vi åker hem!!
Och hemma är vi ju för det gått en vecka sen hon kom ♥.
Kommentarer
Postat av: mickis
=) vilken fin berättelse. Häftigt att du verkar varit så lugn.hihiih
Postat av: Finni - Elliotts morsa
Haha skön förlossning. Verkar ju som om det blir lättare och lättare :) Kanske för att man vet vad som väntar en :P
Postat av: Tova
Alltid lika spännande att läsa andras berättelser!! Det verkar ju ha gått väldigt snabbt för dig med, fast tur att du hann in till BB iaf, hihi :)
Postat av: Tova
hehe, ja och precis så blev det ju för mig, men jag hann bara ha en halv dags förvärkar och sen ploppade Elliot ut här hemma skratt
Man kan ju undra hur snabbt det går nästa gång isf...
Postat av: Emma & Theo
Tack :) min lilla fis ♥ Kul att läsa om förlossningsberättelsen :) och JÄTTEFIN bild på my och sonen :) hoppas ni mår bra familjen, kram från oss
Trackback
